till Ulf Eriksson, c, v. ordf. Regionutvecklingsnämnden samt registrator tillhanda
Det är bra att ni vill rädda ett naturbruksgymnasium. Tyvärr
har den negativa spiralen gått så snabbt och så långt att den kan vara svår att
vända.
Det är bara två år sedan min dotter började på en fantastisk
skola, Uddetorp. Allt var osannolikt trevligt, tryggt och information gavs med
ordning och reda. Redan efter några veckor kom första smällen; trädgård och
skog skulle byta skola redan året efter. Efter protester ändrades ni detta
beslut, men därefter har kurser ändå lagts på andra skolor långt borta, ert
beslut har tolkats så att bara inte alla kurser läggs vid annan skola har man
inte ”bytt” skola. Djur har flyttats så dessa kurser fått läsas vid andra
skolor. Skogstreorna fick bo i Svenljunga för skördarkörningen o.s.v.
När man tittar i de handlingar som kommer
Regionutvecklingsnämnden till del och jämför med de faktiska händelserna i
skolorna, ser man att formuleringarna ni får från Athlei är betydligt vackrare
än verkligheten. Till exempel visste ni faktiskt inte om att eleverna då för
två år sen skulle flyttas! Det syntes inte i era dokument men väl i de dokument
som elever och föräldrar fick av samma Athlei.
Enda kommunikationslänken mellan er och verkligheten har
varit denna Athlei. Hon är mediatränad och kan verkligen uttrycka sig i de
olika sammanhangen.
Dessa utmärkta skolor har trasats sönder så snabbt att jag
aldrig sett maken. Det har inte funnits schema eller ens terminstider. Lärare
har slutat på grund av oredan eller sparkats. Med dem har en enorm och unik
kunskap försvunnit. Lärare har satts in
lite hur som helst som ersättning, gjort sitt bästa men inte kunnat ämnena.
Kurser har skjutits upp av lärarbrist och brist på planering och ingen vet hur
alla resterande kurser ska hinnas med under sista året för dem som börjat trean
nu. Rektorer – dessa ska vara pedagogiskt ansvariga - har bytts på löpande
band. Inventarier har sålts. Djur har flyttats. Lokaler har byggts om med
salsbrist och oreda som följd – så fruktansvärt onödigt att bygga om det ska
sparas. Resultatet är att varken elever eller kvarvarande lärare längre kan
rekommendera skolorna och sökantalet dyker rätt ner.
Byta logga och slogan – det kostar ohyggliga pengar att få
sådant framtaget och byta allt material. Byta till något så oerhört mycket sämre
är idioti. Tidigare slogan var den superba ”Stick ut – välj naturbruk!” Ny
slogan är intetsägande ”här finns något för alla”. Ny logga är ett träd, vem
förstår att det går att läsa djurinriktningar på något som heter ”naturbruk”
och symboliseras av ett träd? Och det är ju här potentialen fanns till ökning,
bland djurintresserade som helt enkelt aldrig hört talas om
naturbruksprogrammet. Gamla loggorna var fyra bilder som kunde användas var för
sig eller tillsammans: Ett djur, en blomma, en gran, en traktor.
Inriktningar har lagts ner. När böndernas barn inte längre
kan läsa jordbruk med maskininriktning på Uddetorp väljer de fordonsprogrammet
istället. Detta program är överfullt i Skara och Lidköping. Att tro att
16-åringar flyttar tvärs över en region, till platser de knappt hört talas om,
är en grov villfarelse. Det hade varit en enkel sak att titta i papperen och se
varifrån sökunderlaget till respektive skola kommer. (Min dotter är en av få på
sin skola som flyttat långt, och då är hon från Alingsås, det är inte så stort
språng i ett regionperspektiv). Ett litet fåtal är beredda att flytta långt för
en viss inriktning, men då spelar just den skolans rykte också stor roll.
Göteborgstjejer kunde söka häst i Dingle, men söker inte eller avbryter den ”bonniga”
skolan i Skara, jag skulle kunna exemplifiera i evighet.
Nedgången började naturligtvis – som för övriga yrkesprogram
- med Björklunds avskaffande av yrkesprogrammens högskolebehörighet (vilket
senare har förbättrats och dessutom underlättats vid Uddetorp med
studievägledning och schemaläggning). Därefter har de ”små elevkullarna” från
90-talets slut kommit till gymnasieåldern. Men en satsning på att marknadsföra
vad dessa utbildningar är och innebär, med eleverna som ambassadörer, hade
kunnat göra mycket. Dessa elever hade en speciell stolthet över sina skolor,
som man sällan ser hos andra gymnasieelever. Basen hos eleverna har haft
kontakt med nära personer, som släktingar, som rekommenderat skolorna. Att
förlora denna rekryteringshjälp är skolornas största förlust.
Jag tycker dessutom att ni skulle kunnat tillföra
kulturpengar för att övervintra skolorna tills större elevkullar kommer - det var inte så många år det föddes få barn.
Detta, lantbruk, gamla lantbruksskolor, är verkligen kultur, inte minst i skaraborgsbygden.
Det har dessutom mycket med regionutveckling och hållbarhet att göra. Andra pengar
hade kunnat tillföras.
Om Athlei är okunnig eller vill sätta ”Rekordinnehavare i
nedlläggning” på sitt cv vet vi inte, men hon har varit oerhört effektiv i sin
förstörelselusta. Ingen kommunikation med lärare och elever, bara den moderna
formen av kommunikation – den enkelriktade. Att vända trenden kommer att bli
mycket mycket svårt eller omöjligt. Tyvärr tror jag ni är för sent ute. Tyvärr
behöver en tjänsteman idag inte ta ansvar för vad hon gjort, hon kan hoppa
vidare till nästa höjdarjobb.
Mycket besviken mamma
Jeanette Johansson (univ. adj. Högskolan Väst)
