26 augusti 2019

Lanthandel, vedspis och hästskjuts?


Tre företeelser vi tror är så väldigt ”förr i tiden”, men som i själva verket är väldigt moderna.
Lanthandel. År 1846 blev det, såvida platsen låg mer än tre mil från en stad, tillåtet att öppna handelsbod i Sverige.[1] 1864 försvann också begränsningen på etablering innanför tremilsradien.
Tidigare fick viss handelsverksamhet bedrivags t.ex. handel i anslutning till och enbart för de anställda vid de svenska bruken, samt handel vid speciella marknadsplatser som ordnades några gånger per år.
En gjutjärnsspis är en sluten eldstad för ved-kol- eller kokseldning, som konstruerades under första hälften av 1800-talet och som påtagligt förändrade matlagningen och energiåtgången i hemmen.
I Sverige blev den förhållandevis lilla köksspisen för inbyggnad den mest populära typen. Den var i princip färdigkonstruerad i slutet av 1800-talet. Ett normalt höjdmått för en sådan spis är omkring 36 centimeter, och den kan vara ungefär 60 centimeter bred och upp till 60 centimeter djup och väga omkring 140 kilogram. Värmeeffekten på en normal köksspis är ungefär 4,7 kW.
Gjutjärnsspisens popularitetsperiod varade i ungefär hundra år. Under 1940-talet utvecklades den genom att förses med emaljerade fram- och sidostycken, och öka i storlek. Vedspisar togs dock successivt ur bruk i Sverige under första hälften på 1900-talet. 
(Wikipedia)

Under 1860- och 1870- talen var antalet oxar som störst då nästan 300 000 djur redovisades i riket. Dessa var framförallt koncentrerade till Småland, där både Jönköpings och Kronobergs län uppvisar tre gånger fler oxar än hästar under 1890-talet. Över 30 % av oxarna fanns i Smålandslänen i början av 1870- talet. Denna andel växte ytterligare till över 40 % i början av 1900-talet och till som mest 51 % år 1927.

Medan antalet oxar i Småland bibehölls in i början av 1900-talet, började det i resten av landet minska från början av 1880-talet. Fram till år 1911 halverades antalet oxar i riket till strax under 145 000. Under 1900-talets andra och tredje årtionde tilltog minskningen ytterligare allteftersom oxarna ersattes av hästar.

Oxarnas minskande antal i relation till antalet hästar fortgick under hela perioden 1866–1937, men blev extra tydligt från sekelskiftet. Under perioden 1911– 1916 minskade oxarna med ytterligare två tredjedelar, för att under 1920-talet närma sig endast 20 000 i riket. När oxarna särredovisades för sista gången, år 1937, fanns inte fler än 8 959 kvar i landet.


25 augusti 2019

Sveriges förfall är planlagt


Svar till Bo Melin, krönikan ”Håller det onormala på att bli det normala” Alingsåskuriren 190821 
(sedvanligt svammel om Sverige som ett samhälle i förfall)

Det du ”glömmer” poängtera är att vi i Sverige inte längre betalar ”den höga skatt vi betalade” på den tiden staten höll sin del av samhällskontraktet. Skatten har sänkts gång på gång bland annat genom så kallade ”jobbskatteavdrag”, slopad fastighetsskatt och arvsskatt. Samtidigt har staten direkt eller indirekt lagt över mer och mer bördor på kommunerna. Ett exempel är urholkningen av sjukförsäkringen (statlig) vilket ger fler som söker försörjningsstöd (kommunalt). Resultatet är det förväntade; ingenting fungerar längre särskilt bra, folk förlorar förtroendet för samhället och börjar ropa på privatiseringar. Snart kommer vi ropa på privat polis och privata fängelser också. Och detta är ju från början avsikten med försämringarna och skattesänkningarna; att förmå ett folk att frivilligt ge bort sitt land till rena marknadskrafter som kan köpa och sälja som de vill. Vård, utbildning, trygghet till den som har goda förutsättningar, lyckats och har råd. Lite akuthjälp och soppkök till den som till exempel har ett funktionshinder eller kronisk sjukdom som gör att personen inte är den perfekta arbetskraften. Och så är vi raskt drygt hundra år tillbaka i tiden, till före demokratins införande i Sverige. Grattis högern, ni har redan vunnit. Och för den lilla procent som tjänar på högerpolitik är det bara att sopa in pengarna nu.
Jeanette Johansson

20 augusti 2019

Mattedjävulen?

Undra varför det verkar finnas/ha funnits just så många sadistiska mattelärare. Jag tänker att de måste ha varit osäkra själva för att säga så hemska saker som jag har hört berättas. Visst kan en som lärare bli trött på dem som inte lyssnar och sen vill ha en privat repris av genomgången, men det verkar som att många har upplevt något annat, nåt som absolut inte är okej. Sen att vi blir lärare i våra egna favoritämnen och inte alltid fattar vad som kan vara svårt med dem, är ju en annan sak. Det är därför vi lärare gärna vill ha en formulerad fråga snarare än "visa hur jag ska räkna detta". För att förstå vad som är svårt och kunna förklara just det istället för att ge en färdig lösning.