En av Annes tre punkter, när hon förklarar sitt beslut, är att hon inte kan utnyttja den sjukhusvård som finns för henne, till exempel vissa operationer, eftersom själva sjukhusvistelsen blir för utmattande. Det är högst tänkvärt. Sjukvården har idag ett påtvingat produktionstänk, ett fabrikstänk, som går precis tvärs emot allt vad god omvårdnad är. Det räcker att vara migräniker för att en vanlig dagoperation ska bli extremt påfrestande med fasta och anspänning före op. En sköterska på preop som själv är migräniker hjälpte mej i tisdags med att ställa i ordning ett hörn som var så mörkt och lugnt som möjligt och sätta glukosdropp, tog mig lite vid sidan av "löpande bandet" så att säga. Det var väldigt värdefullt men inget jag kunde bli garanterad i förväg. Och ovissheten är en stor del i anspänningen som ökar risken för migrän... Det är sorgligt verkligen. Förra gången jag lämnade in mig på renovering via uppsprättning är tre år sen. Då låg jag kvar två dygn och eftervården, eller bristen på densamma (beroende på slimmad personalstyrka givetvis) var starkt bidragande till ett nytt skov i min depression. (Eller så kan en säga som någon av de sköterskorna, att jag tyckte vården var dålig eftersom jag var psykiskt sjuk). Men det är väldigt väldigt konstigt att en liksom måste vara frisk för att orka vara sjuk. Vilket var vad Anne ville säga med den här tredje punkten i sitt avskedsbrev. Det borde vara möjligt att ordna rum och avdelningar på sjukhus, som är så lugna och där omvårdnaden är så god, att även en sjuk orkar vara där.
Vet inte var du har dina uppgifter ifrån, men de är inte rätt. Jag kollade Danmark och info finns i länken - full lön från dag 1. Sverige är däremot betydligt mer generös mot ARBETSGIVAREN, för i Danmark är det arbetsgivaren som betalar hela första månaden. Först efter 14 dagar kan ag begära läkarintyg (1 v i Sverige, tidigare vid upprepad frånvaro).
Det stämmer att Sverige har en hög frånvaro. Detta beror, som var och en inser, på ett mycket högt arbetstempo, arbetsgivaren "drar ner" på antal anställda och/eller ökar arbetsuppgifterna, samt svenskens benägenhet att vilja vara duktig, klara alla arbetsuppgifter trots att tiden egentligen inte räcker till. Numera beror frånvaron också på sjukförsäkringens snålhet, vilket ger "sjuknärvaro" på arbetet. Dels den typ av sjuknärvaro som artikeln anger, förkylning och karensdag. Dels den allvarligare typen, du måste arbeta helt eller deltid trots att du har värk, psykisk sjukdom, förut när stupstocken fanns rent av direkt efter operation eller vid cancer (du fick inga nya sjukdagar vid en ny sjukdom, allt räknades ihop så du kunde stå utan dagar då du fick en ny svår sjukdom eller ett återfall i den gamla). Stupstocken kommer återinföras direkt efter valet då vi M kan bestämma igen. Då du inte hinner bli frisk, eller rent av av oron över att inte få bli sjukskriven vid sjukdom, tar det i verkligheten längre tid att bli frisk och detta syns så småningom i upprepad sjukdom. Därför fluktuerar Sveriges sjuktal över tid, en skärpning i sjukförsäkringsreglerna ger minskade sjuktal (inte minskad sjukdom!!) och sedan faller folk som ansträngt sig bortom sin yttersta gräns i längre sjukperioder. Nå, en del tar ju förstås livet av sig och detta sänker ju sjuktalen mer "på riktigt".