Ensamheten det stora folkhälsoproblemet?

Annie Lööf sa inför valet 2018, när hon blev intervjuad på "Vårgårda möte", att det stora folkhälsoproblemet är ensamheten. Ett sätt att förneka hela nedbantningen av sjukförsäkringen och den rovdrift som många arbetsgivare, inte minst inom offentlig sektor, utsätter sina anställda för då de hela tiden ska springa fortare. Dåligt fungerande psykiatri, o.s.v.. Problemet var "ensamheten", något som var beklagligt och möjligen sossarnas fel men inte kunde lösas höjd skatt eller med mer pengar till offentlig sektor. Men sanningen är ju att väldigt många blir ensamma just för att inte samhället fungerar. Inte ens till gratis aktiviteter i kyrkan kan den komma som inte kan gå eller har pengar till resan. LSS-neddragningar, stressad hemtjänst, det är bara att rada upp. Simhallen här i stan har byggts om till "äventyrsbad" med mycket högre inträde. Jag hörde på P1 en så underbar dokumentär för en tid sen, det var i Lövgärdet tror jag, ett äldreboende med egna lägenheter och gemensamma utrymmen och bastu. Där det bodde bara folk från Finland 😉 och de hade det underbart därför att de kunde ses i de gemensamma utrymmena när de så önskade och göra enkla saker som att äta eller basta ihop. Det kräver lite från samhället, hyresrätter, gemensamma lokaler, kanske lite personal. Tänk om vi hade "råd" med det?

Nu har Malin Lindberg, skolchef i Vårgårda kommun, lovat mej att säkerställa att rektorerna har en plan så att inga barn ska behöva läsa stenåldern två gånger och i gengäld missa en hel årskurs NO och SO som min dotters klass fick göra när de bytte från att läsa B-form med årgången äldre till årgången yngre, det blev stenåldern både i trean och fyran. Det hon missade märktes bland annat på nationella provet i religion nu i nian när hon saknade faktakunskaper om bland annat islam och judendom (hon kan däremot Tor och Oden bra). Min äldsta dotters klass råkade ut för samma sak, de fick läsa samma i sexan som i femman, men då bytte vi skolkommun så hon slapp. Vi har flyttat båda våra barn från Vårgårda kommuns skola efter femman. Det är bra att kämpa, men en måste också ge upp när det är omöjligt, och jag önskar idag att vi flyttat dem tidigare. Rembecks "plan" för Hol skola på den tiden, alltså 2003-2015 var helt enkelt att placera så många barn som möjligt i samma klass, i maj kom besked om vilken klass det skulle bli samläsning med nästa år. På min fråga om detaljer som kursplaner och kunskaper sa han att det var "lärarens ansvar". Så det är upp till bevis då Malin Lindberg, om alla barn som går i kommunens skolor ska få med sig innehållet från alla skolår i fortsättningen. Jag ska tillägga att jag faktiskt "talade väl" om skolan även när det gällde detta, det vill säga jag förklarade för mitt barn att läraren inte kunde hjälpa att det blev ett tråkigt år av upprepning av sånt hon redan kunde. Jag förklarade att det var rektor som gjorde fel. En del av förklaringen till förlorad respekt för lärare ligger här, när lärare tvingas göra vad som måste kännas fel för dem, vad de egentligen inte kan stå för eller vara yrkesstolta över, av orimliga budgetskäl.

Konsultrapport om skolan i Vårgårda kommun

Idag nämns en konsultrapport om skolan i Alingsåstidningen (sidan 14, "Persgren (MP) vill höja kommunalskatten"). Kommunen har satt en konsultfirma (PwC igen, hur många miljoner av våra skattepengar har gått till denna firma de senaste åren?) att undersöka om kommunstyrelsen säkerställer att eleverna i Vårgårda kommun får sin rätt till utbildning tillgodosedd. Konsultfirman har sedan intervjuat lärare och rektorer med flera. Det känns så fruktansvärt meningslöst att lägga en massa pengar på konsulter för att få reda på sina brister (som ju rektorerna kunde berättat om direkt för kommunstyrelsen) och sen skylla bristerna på att vissa tjänster inte var tillsatta förra året och nu är de tillsatta... istället för att rannsaka sig själv: Förra årets barn var väl också viktiga? Varför är det svårt att tillsätta tjänsterna? O.s.v. Åter en åtgärd som kostar pengar och inte åstadkommer förändring. Och här på sidan ska vi ju vara positiva; jag föredrar alltså åtgärder där pengarna kommer direkt till nytta för elevernas lärande. Och för förbättring krävs som första steg att erkänna sina fel. Nästa steg är en åtgärdslista, som prioriteras, med hjälp av lärare och annan skolpersonal, sen konkreta åtgärder, sen utvärdering och så tillbaka till åtgärdslistan. Och åtgärder som ger förbättring kan inte tas bort igen efter ett eller tre år eftersom alla årgångar barn är lika viktiga.

Jag tycker att när rapporten ändå är gjord, och betald, av skattepengar i kommunen, så skulle det gå att använda kunskapen från rapporten till så mycket mer. De svar jag hittar i diariet är i stilen "men det var i våras, nu är det bättre för flera tjänster har tillsatts". Då skulle det vara rimligt att som ansvarig fråga hur det går för barnen som hade behövt dessa funktioner i våras och hur det går för barn nästa gång en tjänst inte är tillsatt. Just nu rektor i Asklanda/Nårunga till exempel. Det finns så mycket att ta på allvar i rapporten. Men det viktiga verkar inte vara att verkligen förbättra skolan. Fokus verkar vara på att slänga till oss väljare några lugnande ord. Förhoppningsvis ser vi då "positivt" på det hela och låter oss luras fram tills vi med en suck av lättnad går på sista avslutningen i en skola i kommunen.

I arbetsgivaravgiften ingår sociala avgifter (som ska betala bland annat sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och pension) samt "allmän löneavgift", en skatt som från början var 1,5% och avsedd att finansiera EU-avgiften. Men den allmänna löneavgiften är en väldigt praktisk skatt i och med att ingen riktigt tänker på den. Så den har höjts gång på gång och använts till allt möjligt, bland annat skattesänkningar för rika. Arbetsgivaravgiften har hållits konstant så den sociala avgiften har alltså sänkts. Alliansregeringen började men i detta politikens kartellbildningsland har följande regeringar fortsatt i samma riktning (om än med betydligt mindre språng).

Sluta äta idisslare?

Det blir ju så ofta när jordbruk debatteras, att all mark förmodas se ut som före detta prärier. Här där jag bor finns massor av övergångar mellan skog, öppet, stenigt, vattendrag eller våtmark. Åkerlapparna här har inte varit tillräckligt intressanta för att stenmurarna ska rivas och så kallat rationellt jordbruk bedrivas. Idag är det mesta betesmark eller gammal vall där det tas en till två skördar per år (vall som gödslas slås var fjärde vecka sommartid, så det blir fem grässkördar). Här är rimligt att ha någon form av idisslare, kanske allra helst får eller get som äter "allt". Alla former av vilt trivs här också, även idisslarna förstås 　 och de är ju jättegoda. Djur ska absolut hanteras med vördnad och respekt och deras avslut ska vara snabbt och smärtfritt, helst utan transport före. Och vi borde MINSKA vår köttkonsumtion, till exempel här i Sverige halvera den till 1990-talets nivå då vi åt mindre portioner och lite färre köttmåltider. Försöka äta mer kanin och mindre ko.

Nioåring nekas socialt umgänge...

Här fick Fk på pälsen av Förvaltningsrätten. Föräldrarna har alltså orkat överklaga, troligen med hjälp av juridiskt ombud (som en själv måste bekosta till skillnad från om en t.ex. haft ihjäl någon) eftersom juridiskt ombud ger mycket större chans att få rätt (du kan helt enkelt inte som privatperson veta vilka prejudikat du ska hänvisa till för att vinna i Förvaltningsrätten).

Synd bara att Fk inte förlorar något på att neka även om det som i detta fall visar sig att de har fel. De behöver inte ens betala ränta eller skadestånd till den som blivit felaktigt nekad. Det tar nästan ett år innan ett ärende prövas i Förvaltningsrätten så det är lång tid att vänta även för den som får rätt. Och varför ska vi lägga skattepengar på en massa domstolsförhandlingar? Även om den drabbade själv måste betala sitt biträde är en domstolsförhandling inte gratis. Svaret är naturligtvis att saken som helhet går "plus" - de flesta orkar inte försöka skriva en överklagan och väldigt många avslås av Förvaltningsrätten. Inte för att behoven är för små utan för att det juridiska snacket inte är korrekt och övertygande.

Vårgårda kommuns skola

Katastrof igen. Så länge politikerna inte lyssnar på lärarna utan ska hitta på egna låtsasorsaker och låtsaslösningar (som mest verkar vara ord för att lugna väljarna) kommer det att vara dålig skola i Vårgårda kommun. Något av det sämsta jag hört var Ingamaj Wallerts Olssons uttalande i Alingsåstidningen för en tid sedan, som gick ut på att det behövdes inte mer bemanning utan "rätt" bemanning. Vilket till exempel kunde vara "två lärare och en assistent i en klass istället för en lärare och fyra assistenter". Det låter ju jättebra, eller hur? Ifall det fanns någon klass som hade fyra assistenter. Någon som känner till någon sådan? Det har aldrig varit mer än en assistent på hela Hol skola i alla fall. Men en skriande brist i många klasser. För det sätts ingen assistent i den här kommunen om det inte finns ett barn med diagnos. Och utredning för diagnos kan föräldrarna neka. Det räcker till och med att ena föräldern nekar. Och då hjälper det inte att läraren säger att det är nödvändigt med assistent (som ju utmärkt går att sätta ändå, för klassen, utan att peka ut något). Det blir ingen assistent, och lidande blir förutom det aktuella barnet resten av klassen och så förstås läraren som måste försöka reda ut allt själv. Båda mina barn har gått i sådana klasser.

Jag försökte prata med Wallerts Olsson om skolan för många år sen. Hon var otroligt nedlåtande, behandlade mej som att jag ingenting begrep helt enkelt. Att tala med henne är totalt meningslöst. Dessutom, den som har offentlig makt och gör offentliga uttalanden kan vi också kritisera offentligt. Det är möjligt att hon "vill väl" när det gäller skolan, men det räcker ju uppenbarligen inte.

Jag tror att det som behövs för en verklig förbättring av skolsituationen är att förbättra lärarnas arbetsmiljö. Lärartäthet och friska lärare är två bottenpoäng för kommunen i undersökningen. Och jag menar då inte en "satsning" på arbetsmiljö med en stressföreläsning och lite friskvård, utan en verklig förbättring av arbetsmiljön med större lärartäthet/personaltäthet och att lärarnas kompetens respekteras, alltså att politikerna lyssnar på lärarna istället för att komma med egna hitte-på-metoder. Så att lärarna kan orka med själva undervisningen och känna att de kan påverka situationen i positiv riktning. Så att de inte blir sjukskrivna eller byter arbete hela tiden. Att rektorernas tjänster är såpass rimliga att det går att behålla rektorer över tid. Att det finns stöd att sätta in tidigt för elever som behöver, så att det som sker i klassrummet kan stimulera även elever som har lätt för sig. Att det finns personal på fritids för att hjälpa till med läxorna så inte barnen bara sitter och pärlar och sen ska göra läxan dödströtta halv sex på kvällen. Att det finns elevvårdspersonal som kan fånga upp och stötta barn som mår dåligt och som därför inte orkar med arbetet.

Det vi föräldrar kan göra bättre i just den här kommunen, om jag summerar vad jag hört av bland annat lärare som arbetat här och inte gör det längre (vilket gör att jag inte vet om jag är helt uppdaterad på nuet) är att uppmuntra våra barn att inte nöja sig med godkänt om de har kapacitet för mer. Det finns eller har funnits en tendens i den här kommunen att säga, särskilt till pojkar, att det där med skolan är ju nödvändigt men inte särskilt viktigt i det stora hela, det ordnar sig allt sen ändå. Och det är ju skönt om det gör, men det kan kännas lite hopplöst att vara lärare och ha utvecklingssamtal och känna den attityden från föräldrar. Samtidigt kan det ju vara en attityd en har därför att en själv inte har lyckats i skolan eller för att en märker att ens barn inte gör det, och då kommer vi tillbaka till att det behöver finnas tillräckligt med personal för att det faktiskt ska gå att individualisera undervisningen.