Barnfattigdom - löser man inte med "bidrag" enligt moderater

Jag har skrivit tre kommentarer till en debattartikel som förringar barnfattigdomen och anger lösningen: Att fortsätta få fler i arbete" (vilket moderaterna hittills inte varit speciellt framgångsrika med).

Först kommenterade jag de andra kommentarerna; de flesta spydde galla över vänstern, fattiga, sjuka och invandrare:

"Jag blir förfärad över all råhet och hat i dessa kommentarer. Har ni aldrig varit sjuka en längre tid? Aldrig varit arbetslösa och sökt mängder av jobb? Aldrig gjort ett "misstag" som att få barn med en man som visade sig vara ett svin? Aldrig förlorat en livskamrat och därmed fått helt ny ekonomisk situation? Och aldrig hamnat i missbruk heller. Aldrig heller försökt fundera på hur det vore att gå en mil i någon annans skor? Och ni är helt säkra på att ingen olycka kommer drabba er i framtiden?"

Därefter kommenterade jag själva debattartikeln, först ur sjukskrivnas perspektiv:

"Hampus Magnusson och Susanna Haby (M). Om försörjande förälder är sjuk så är er lösning fortfarande arbete. Detta främjar ni genom utförsäkring. Nej lösningen är inte bidrag. Lösningen heter sjukförsäkring. En sjukförsäkring värd nämnet, där sjuka får sin sjukpenning. Det är nämligen inte så att det finns två sorters människor, de "som jobbar" och de lata. Det finns massor av människor som inte kan arbeta fast de vill, för att de är sjuka och för att det inte finns tillräckligt med jobb."

...och ur arbetslöshetsperspektiv:

"Hur är det nu, vilken arbetslöshet är det vi ska ha för att hålla räntan på rätt nivå? Är det 5%? 4%? Det blir en väldans massa människor hur som helst. Som måste vara arbetslösa för att hålla räntan låg. Och en väldans massa barn till arbetslösa föräldrar. Lösningen kan ju inte vara att få dessa i arbete för då stiger ju räntan? Så hur tänkte ni egentligen? Att de får skylla sig själva?"