Gud är grym

Nu är jag inte missionare längre.

Jag är fortfarande en tvivlare.

Tvivlar inte så mycket på guds existens, som på att gud är god.

Hela experimentet med människan är för grymt. Hur det är med djuren vet jag inte, vet för lite om hur det är att vara djur, men tror de slipper mycket av människans ångest.

"Låt oss göra människor till vår avbild". Var det ett infall bara? Var det planerat? Gud behöver väl inte göra experiment, hen kan väl räkna ut hur det kommer att bli?

Det är inget undantag att människor lider. Det är regel. Livet är ingen gåva. Det är en pålaga. Människan har alla möjligheter att plåga sina likar, och att plåga djuren. Att förstöra allt det vackra.

Människan går att köpa för bröd och skådespel. Människan lär sig inte av historian. Allt är bara krig och lidande, med en liten grym ljusglimt ibland, lagom för att hålla hoppet och livet igång.

Ett så allt igenom grymt experiment.

Det är grymt att inse det också.

Om gud inte finns, okej, då är det ett liv och sen är det vila och mörker. Men om gud väntar efter döden... och är grym.

"Då skall i åskådning bytas..."