Tusen gånger starkare?

Tvingades häromdagen lyssna på två kvinnor, vilka fann varandra i att båda hade barn som låg i skilsmässa.

Tänkte ganska snart att de måste vara mödrar till söner: "Förstår inte varför de ska skiljas, de ser ut som världens lyckligaste". Det visade sig snart att jag hade rätt; de pratade om varsin son och varsin sonhustru. "Han har spacklat allt själv, och det var ju hon som ville ha det där huset, han kan ju inte jobba åtta timmar som familjeförsörjare, sen åtta timmar med huset och sen vara småbarnspappa?" Hm, undra vad ordet "familjeförsörjare" betyder idag?

"De som gifter sig idag har så HÖGA KRAV på mannen! Han har LAGAT MAT. Då har han ringt till mej och frågat hur man gör. Och hon litar HELT på honom, med barnen och allting." Jag har haft en teori om att problemen i parrelationerna beror på bristande uppfostran av männen. Här fick jag vatten på den kvarnen! Mamman har alltså inte uppfostrat sin son vare sig till att laga mat eller till att gå att lita på. Jo som "familjeförsörjare" förstås, men inte när det gäller att ta hand om sina barn. Hon har uppenbarligen fostrat honom till att flytta från en morsa till nästa.

Sedan kommer vi till den retorik som faktiskt säger att det är vi hustrur som ska uppfostra våra män. Om de inte "hjälper till" är det ju nämligen vårt eget fel, eftersom vi "skämt bort dem från början", "satt en viss standard" eller "inte låtit dem göra på sitt eget sätt". Den gyllene regeln, allt vad ni vill att andra ska göra mot er skall ni göra mot dem, gäller inte? Männen själva kan inte välja sitt agerande? Deras föräldrar hade ingen plikt att uppfostra dem till vuxna människor?

Flickor uppfostras till att ge, pojkar till att ta emot? Bevisligen är det så det är, en man lever längre som gift än som ogift, medan en kvinna lever längre som ogift än som gift. En man vars hustru blir svårt sjuk har lämnar förhållandet oftare än den man vars hustru är frisk, men en kvinna vars man blir svårt sjuk har större benägenhet att STANNA än den kvinna vars man är frisk.

Uppfostrar vi våra små barn på samma sätt idag?