Stalkning

Jag är så ointressant att ingen skulle stalka mej... Fast när vi var sådär 12-13 "smög" killarna i klassen på klasskompisar. Rätt företagsamt, eftersom alla måste cykla kilometervis för att sammanstråla och sedan komma till någons hus. Jag hade en fenomenal otur, jag satt i storarummet och övade på pianoläxan, samma takter om och om igen och lyckades inte sätta det. När jag spelade fel för femtioelfte gången gav jag mig själv en liten ironisk applåd. Utanför de fem stora fönstren är en altan, där i mörkret hade jag en publik... gissa om de påminde mig många gånger om att jag applåderade åt mig själv!