Jag läste en berättelse om hur det är att växa upp i Jehovas vittnen. Jag känner igen det mesta ifrån den missionskyrka på landet jag var med i tills för några år sedan. Det är inte lika strikt och reglerna är inte lika uttalade, men det är samma principer:
Människor delas in i Vi och de ”utomstående” som de som inte är med kallas. ”Vi” är bättre, de utomstående kan "tro att de är glada - men de är det egentligen inte eftersom de inte har den ”sanna glädjen”!
Släkt och bybor pratar fortfarande med oss, men absolut inte någonting om varför vi gått ur eller hur det är med vår tro nu. De berättar däremot mycket om vad de håller på med i församlingen.
Kritik och tvivel är det samma som ondska, även om detta inte sägs rätt ut.
Det finns svar på allt, det går inte att ifrågasätta ens i tanken, för de inlärda Rätta Svaren poppar upp.
Det är viktigt att rösta höger, det finns väl någon tanke att släkten ska ta hand om dej om du blir sjuk och att det är fint med välgörenhet.
I alla fall i min ungdom var det viktigt vilka skivor en lyssnade på, filmer o böcker kunde också vara onda. Harry Potter är möjligen okej numera, jag vet inte riktigt.
”Skapelsetro” är viktigt, evolutionen påhittad av djävulens tjänare.
Framför allt förväntas medlemmar lägga ofantligt mycket ideellt arbete i församlingen. Detta år har en ny kyrka byggts; alla män förväntas göra 30 timmar var femte vecka! De är indelade i fem lag. Naturligtvis är det ”frivilligt”, i teorin. Väldigt många har små barn, de får också många barn, tre i regel. Männen som ska göra 30 extra timmar förutom sitt vanliga heltidsarbete, kommer att behöva helservice hemma och knappast mer än säga hej till barnen. Kvinnorna ska inte ha hög utbildning, men sköterska och förskollärare är okej, och de ska arbeta deltid. De ska inte bara sköta hemmet utan bidra med bland annat hembakat (hundra bullar flera gånger per år) till församlingen, samt nu under bygget komma med lagad mat till männen i arbetslagen.
Kvinnor ska vara milda och glada, inte märkas för mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar