Slavmarknad i Sverige? Eller är det "mot vår moral"?

Själva auktionen är väl inte nödvändig för slavhandeln längre. Det finns ju "uthyrningsföretag" och andra slags förmedlingar, precis som de flesta andra marknader flyttat från själva torget i stan. Men tittar vi på den svenska slavhandeln, föräldralösa barn hölls det ju auktion på tills 1918, samma år som vi fick någorlunda allmän rösträtt. Det var också då som arbetarslaveriet någorlunda började bromsas genom fackföreningarna och framför allt överklassens rädsla efter ryska revolutionen. Mer regleringar av anställningsförhållanden, löner och föreningsfrihet kom efter hand. Mängder av svenskar hade blivit svartlistade genom strejk och fick fly till USA i den sista vågen av emigranter. Den som blev av med arbetet blev också vräkt i många fall eftersom bruket eller vad det nu var för arbetsplats ägde bostäderna. Och det var bokstavlig vräkning, möblerna åkte ut genom fönstret ned på gården samma dag eller dagen efter. "Lika bra möblerna är på stampen så blir de inte förstörda i regnet" skriver Moa Martinsson i Kvinnor och äppleträd. Ingenting kom gratis eller tack vare någon god moral hos överklassen. Och det är bara hundra år sen och ett fåtal generationer sen. Statarslaveriet avskaffades 1945 men lantarbetarna är fortfarande efter i lön, slogs ihop med Kommunal för några år sen, inte för att det finns några anknytningspunkter egentligen mer än att de låg på ungefär samma nivåer. Det är ingen högtstående moral som håller slaveriet borta, det är lagar och facklig solidaritet och "marknaden" står redo att fylla i varenda glugg och reva som uppstår.

Normkritisk förskola skildrad i Livets Ords tidning

De tvingas ju inte till något. Killen blir till exempel upplyst om att han gärna får ta en klänning. Det vi kallar "välja själv" finns inte, min Signe älskade traktorer men visade aldrig det på förskolan, hon måste väldigt tidigt ha fått signaler - från de andra barnen - att det inte var okej för henne att visa att hon ville leka med traktorer. Vi överför våra könsförväntningar på barnen omedvetet och de vaktar på varandra så att tjejer och killar ska vara olika. Och det konstiga är ju att det där går nedåt i åldrarna verkar det, tror det var bättre när jag var liten på 70-talet. Ibland när jag gick på förskola, alltså som sexåring, kunde jag smita från dockvrån och bygga långa bilbanor med killarna utan att något något barn ifrågasatte (hemma hade jag ju bara "flickleksaker"). Sen det där att fundera på sin könstillhörighet, det är ju inte konstigt att barn gör det. Jag hade klänning jämt när jag var liten men minns att jag sade "när jag blir stor ska jag bli en stor flicka eller pojke". Antagligen hade jag fått frågan vad jag skulle bli när jag blev stor och antagligen fick jag rätt konstiga reaktioner från de vuxna som frågat, det är därför jag minns det antagligen. Men minns också känslan av att allt fortfarande var möjligt för mig, jag förstod inte då att jag inte skulle kunna välja sådär lätt. Det var en härlig känsla. (Jag har många tidiga minnen, även från mitt första år, vet att det också kan verka lite konstigt för dem som inte har det). Det jag menar är att det är något fint att bevara barnets känsla av att allt är möjligt, och att få leka med alla de roliga sakerna, och att det vi gör när vi tror att vi låter barnen "välja" är att förneka att vi överför en massa omedvetna förväntningar som barnen snappar upp. Men Livets Ord och deras tidning vill fullt medvetet ha alla i rätt könsfålla så tidigt som möjligt, det är väl nån slags rädsla för att "alla ska bli homosexuella" (vilket för dem innebär att personen är besatt av onda andar). Jag skulle hundra gånger hellre sätta barn(barn) på den förskola som beskrivs än på Livets Ords förskola...

Petrus och Jesus på stranden

Jag har sett Petrus resa i Lena kyrka. Petrus fick göra det som så många av oss önskar - möta en kär avliden en gång till. Prata och sitta i lugn och ro. Det förändrade riktningen för hela hans liv. Precis som vi tror att det skulle vara avgörande, det där, att bara få prata en gång till. Få allt uppklarat. Få berätta vad vi känner. Få goda råd av den person vi egentligen inte kan leva utan.


Kul för honom.

Sjukförsäkringens retroaktiva lagstiftning

Vi har egentligen inte retroaktiv lagstiftning i Sverige. Undantag verkar helt utan debatt eller kommentar gälla socialförsäkringen. Önskar någon lagkunnig ville ta i detta. När stupstocken infördes började den gälla direkt, det vill säga alla dagar du varit sjukskriven FÖRE lagens införande räknades in i de 914 dagarna.

Det var en av de gånger jag fortfarande blev förvånad, jag hade varit sjukskriven för depression och alla dagarna räknades, även de då jag arbetat 75% och arbetstränat 25%. Sen hade det inte gått 90 dagar och så skulle jag opereras (det var också något jag blev förvånad över då, att jag var ju frisk från depression och fick en helt annan diagnos) och då fick jag sjukskrivning på "fortsättningsnivå", de 914 var alltså inte helt slut. Sen dröjde det väldigt länge innan jag vågade vara sjukskriven igen utan arbetade fullt när nästa depression kom. Tänkte går jag hem och sen får cancer t.ex. räcker inte dagarna. Det var ju inte ens någon lösning att vara deltidssjukskriven eftersom det räknades som hela dagar i de 914. Den tiden, när jag långsamt pressade mig in i den berömda väggen förutom depressionen, blev slutet på mitt arbetsliv. Nu kommer jag aldrig tillbaka. Det blev elchocker tillslut och nu är jag vad jag kallar "dement" även om det inte är min diagnos. Huvudet funkar inte längre mer än en stund i taget. Synd, för med en försäkring som fungerat hade jag också gjort det, om än inte hela tiden på heltid.

Extremcentern

C spelar ett märkligt spel, där de redan tagit stöd av SD för att utropa sig till valets vinnare och för att avsätta Löfvén, men ändå påstår sig ta ansvar och avstånd från SD. Allt fler genomskådar spelet.


Det handlar om att 144 är mer än 143. Om inte SDs mandat räknas med vann som bekant rödgröna blocket årets val. Tidigare har partierna varit överens om att hålla SD utanför och om åtminstone C och L fortfarande hållit sig till detta skulle S+MP-regeringen suttit kvar. Men efter valet hade plötsligt något ändrats; M och KD övergav inte överraskande överenskommelsen. C och L gastade högljutt att de INTE ville ta stöd av SD men har sedan valnatten använt just det stödet till att utropa alliansen som valets vinnare, avsätta Löfvén och försöka utpressa S att anta hela Cs partiprogram i form av en kravlista, för att sedan anta en högerbudget med samma SD-stöd och gasta att det är sossarnas fel... Det är helt okej att ta stöd av SD, men inte att samtidigt säga att en inte gör det. För vissa väljare blir ju lurade. 


C och L vill inte öppet ta stöd av SD, nej. Därför ingen regering. Men det jag menar är att om de och L helt tagit avstånd från SD hade vi haft en rödgrön regering för länge sen. Därför att rödgröna har fler mandat än alliansen. Precis som efter förra valet. Då sa allianspartierna okej, vi räknar inte med SD, så rödgröna får bilda regering. Med detta sätt att räkna hade vi haft alliansregering redan efter förra valet. Nytt sätt att räkna alltså. M och KD hymlar inte med det (även om inte alla hade klart för sig före valet vad som gällde), men det gör C och L.


C och L har redan använt SD-mandaten för att
1. Utropa allliansen till valets vinnare.
2. Avsätta Löfvén.
3. Försöka utpressa S med en kravlista där S i princip skulle övergå från socialdemokratisk till (neo)liberal ståndpunkt.
4. Anta en extrem högerbudget.

Höger om höger

Nån gång inatt tror jag att jag äntligen fattade. C och L har hela tiden sagt att de inte ska TA STÖD AV SD. De har däremot aldrig sagt att de inte ska STÖDJA SD. Nu har de släppt fram en huvudlös högerbudget, som inte ens låtsas göra något annat än att ytterligare öka klyftorna i samhället. Vi vet att ökade klyftor ökar känslorna av misstro och hat mellan människor. Alltfler känner sig utanför samhället (se till exempel Piketty). Detta leder, som vi sett, till ett starkt ökande SD.

Men hur vågar de fyra allianspartierna köra på i samma riktning? Det måste bero på att ingen ser mer än till sin egen karriär, ett par år eller max en mandatperiod framåt. För även om det fortfarande om fyra år går att kanalisera hatet och misstron just i riktning mot människor med annat etniskt ursprung (vilket inte längre fungerar i Frankrike, som ligger några år före oss i "utvecklingen") - hur ska högern kunna hantera sitt monster om de fortsätter mata det? Redan detta val kunde SD mycket väl blivit större än M. Övriga tre allianspartier är småpartier, två av dem ständigt balanserande på fyraprocentsgränsen, och särskilt KDs politik täcks ju nästan helt in av SDs. Vad blir det av C i en regering 2022 med, säg, 30% SD, 14% M och 8% C? Men, som sagt. Så långt tänker ingen som gillar en budget med 2,1 miljarder mindre till klimatet.

Höjd skatt på bilbränsle?

Här går skolbuss bara. Och den går till kommunens tätort, inte till stan. Är inte synkad med bussarna på stora vägen, en halvmil bort, som det dessutom är flera timmar emellan vissa tider. Det är helt galet; kommunen beslutar i nån slags förhandling med regionen om kollektivtrafiken. Det är SÅ olika i olika kommuner! Och i olika kommundelar. Den här bränsleskatten borde ju vara som avdraget när en kör till arbetet eller inackorderingstillägget för gymnasieelever - beroende på hur långt du har till bussen eller vilken tidsbesparing du gör genom att ta bilen. Helst progressivt och räknat med en enkel schablon på resor till arbetet och en normal fritid, säg tre aktiviteter i veckan till exempel. Sen kunde de planera kollektivtrafiken utifrån dessa ansökningar för det vore skitlätt att se var en buss kunde ge stora besparingar. Helt politiskt omöjligt eftersom det skulle ge en fördelning av pengar och en bild av Sverige som "ingen" vill se.