Slavmarknad i Sverige? Eller är det "mot vår moral"?

Själva auktionen är väl inte nödvändig för slavhandeln längre. Det finns ju "uthyrningsföretag" och andra slags förmedlingar, precis som de flesta andra marknader flyttat från själva torget i stan. Men tittar vi på den svenska slavhandeln, föräldralösa barn hölls det ju auktion på tills 1918, samma år som vi fick någorlunda allmän rösträtt. Det var också då som arbetarslaveriet någorlunda började bromsas genom fackföreningarna och framför allt överklassens rädsla efter ryska revolutionen. Mer regleringar av anställningsförhållanden, löner och föreningsfrihet kom efter hand. Mängder av svenskar hade blivit svartlistade genom strejk och fick fly till USA i den sista vågen av emigranter. Den som blev av med arbetet blev också vräkt i många fall eftersom bruket eller vad det nu var för arbetsplats ägde bostäderna. Och det var bokstavlig vräkning, möblerna åkte ut genom fönstret ned på gården samma dag eller dagen efter. "Lika bra möblerna är på stampen så blir de inte förstörda i regnet" skriver Moa Martinsson i Kvinnor och äppleträd. Ingenting kom gratis eller tack vare någon god moral hos överklassen. Och det är bara hundra år sen och ett fåtal generationer sen. Statarslaveriet avskaffades 1945 men lantarbetarna är fortfarande efter i lön, slogs ihop med Kommunal för några år sen, inte för att det finns några anknytningspunkter egentligen mer än att de låg på ungefär samma nivåer. Det är ingen högtstående moral som håller slaveriet borta, det är lagar och facklig solidaritet och "marknaden" står redo att fylla i varenda glugg och reva som uppstår.