10 mars 2019
Varg
Antingen en rimligare viltvård eller så blir det såhär. De vargar som börjar komma fram och ta tamdjur borde bli mycket lättare att få skjuta lagligt. Skulle själv vilja ha får eller getter för att kunna bli mer självhushållande men det är ju ingen idé att fixa snabbmatställe till Gråben. Detta är vänsterns bidrag till den ohållbara livsstilen, att berätta sagan om vargen som bara åt blåbär. Så som förfäderna här slet för att bli av med vargen, de fick gå skallgång och försöka driva den i en grop. Sen kommer vi i vår lyxtid och tycker att vi har råd att inplantera denne människans evige fiende igen. Varför har vi inte koll på hur det var för bara några generationer sedan? Varför tror vi att vi aldrig kan hamna där igen? Att vara vargkramare är vänsterns motsvarighet till att vilja riva upp anställningstrygghet och allt det andra den fackliga kampen uppnått. Historielöshet. Det finns en massa människor i femtioårsåldern som inte vet vad en statare var för något. Och som tror att vargen utrotades genom "nöjesjakt". Inte alla har som jag möjlighet att läsa i sin egen hembygdsförenings skrifter om vilken skada vargen gjorde när folk var fattiga och levde i självhushåll. Men alla kan läsa om det i gamla nedteckningar. Ofta finns det i inspelningar som syftat till att bevara dialekter. Då de gamla skulle fås att berätta, blev det ofta minnen om varg, eftersom detta var så starka minnen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar