Jag tänker så här ungefär om själen och kroppen:
Så länge själen bor i kroppen behöver den, eller uttrycks den som, signaler i form av elektriska och hormonella impulser. Tankar är elektricitet och känslor är hormoner osv.
När vi dör hoppas jag att själen lever vidare. Då i en form fri från materien och de dimensioner vi känner till. Samma form som Gud har (om Hon/Han finns). Det här går inte att veta något om. Det hjälper inte att jag har sett en ängel en gång, jag vet att det kan ha varit en bild som min egen hjärna producerade. Men samtidigt kan jag tro på Gud och att själen lever vidare utan att det står i konflikt med naturvetenskapen (jag är civilingenjör kemiteknik) därför att det jag tror på (eller önskar att jag kunde tro på) ändå inte går att registrera med naturvetenskapliga metoder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar