Medicinen, kom tillbaks!

Så konstigt många av er svarat! Visserligen var artikeln skriven på ett sätt som kan uppfattas som mycket personligt, men problemet som beskrivs är ju absolut inte personligt eller något som ska avhjälpas med "livspusslande"! Det är ju ett problem för alla er läkare (utom eventuella psykopater) och alla oss patienter (utom när man råkar passa in i en lämplig mall, som jag gjorde när jag hade gallsten med typiska symptom och stora stenar, vad allt gick lätt den gången!). Det är dessutom samma problem som finns inom kanske alla yrken idag, eller åtminstone allt som omfattar vård, socialt arbete och undervisning. Som anställd förväntas man fungera som en maskin, fast utan reparationer och underhåll, som patient/student/klient riskerar man att bli klumpigt eller försumligt hanterad av denna maskin. Och alla eventuella problem anses ligga på det personliga planet och ska hanteras som sådana! Vi borde ha mycket mer äkta solidaritet med varandra, både inom yrkeskategorier och över de gränserna.

Kvinnor mår sämst på sina arbetsplatser

Många arbetsplatser är så oerhört dysfunktionella. Tror en orsak är, att allteftersom arbetsmängden ökar och bemanningen minskar, blir chefsposterna allt mindre attraktiva. På många av dessa hopplösa mellanchefsposter härdar till slut bara psykopater och överdrivet "tänk positivt"-människor ut. Om de dessutom slängs in lite hastigt utan erfarenhet eller utbildning i ledarskap... Nästa steg är att personalen delats in i favoriter och syndabockar.

Friskskriven av Kristersson?

Tyvärr ifrågasätter inte Mari Forssblad tesen "tillfällig sjukersättning var dålig därför att folk var kvar i den länge", som Ulf Kristersson säger med snäll röst under intervjun. Anledningen att folk var kvar i den länge är ju att vissa sjukdomar och tillstånd plågar människor under lång tid. ME/CFS, schizofreni, reumatism, utmattningsdepression, svår migrän eller vad det nu kan vara går ju inte över för att ersättningen uteblir. Däremot försvåras många tillstånd av den ekonomiska och psykiska pressen att byta bostad och söka socialbidrag varje månad. "Undantag i särskilda fall" kommer ett försvinnande fåtal till del. Inte ens socialstyrelsens (ganska hårda) rekommendationer för sjukskrivning stämmer med nuvarande sjukförsäkringssystem (sjukskrivning en kort tid eller sjukersättning för den som inte har några utsikter att bli frisk under resten av livet). Ett av många exempel är recidiverande depression, där det tydligt står att återgång till heltidsarbete ökar risken för återinsjuknande. Socialstyrelsen rekommenderar alltså sjukersättning på deltid för dem som har svåra, återkommande depressioner. Men i praktiken finns inte denna möjlighet, utan man måste jobba heltid, bli sjuk, sjukskrivas, snabbt tillbaka, bli sjuk igen. En ytterligare ologisk sak är att trots att Fk alltid hävdar att man kan ha arbetsförmåga trots sjukdom, finns det andra fall där deras argumentation är den motsatta. Detta gäller till exempel då arbetsförmågan är nedsatt av sorg. Om inte läkaren kan skriva någon diagnos, t. ex. depression, ska du arbeta 2 veckor efter att ditt lilla barn dött, som förskollärare eller sjuksköterska till exempel! De flesta inser att i alla fall en del av dessa föräldrar behöver vara sjukskrivna. Men DÅ hävdar Fk att sorg inte är en sjukdom/diagnos! Så då är det inte arbetsförmågan som styr i alla fall.

Meningslös konversation med försäkringskassans "Hanna":

Du skrev: Är alla på försäkringskassan maskiner som du? Svar: Försäkringskassans webbassistent är en digital fråga- svarstjänst som svarar på frågor om vår verksamhet. Vår webbassistent besvarar inga personliga frågor. Du skrev: Finns det någon medkänsla? Svar: Nu förstod jag inte riktigt. Ställ din fråga i korta meningar utan skiljetecken. Du skrev: Är handläggarna robotar? Svar: Vissa ärenden kan kräva ett bokat besök med en särskild handläggare. Ring vårt Kundcenter 0771-524 524 så bokar vi in dig om det behövs. Du skrev: Vad gör ni om en utförsäkrad funderar på att ta livet av sig? Svar: Försäkringskassan administrerar socialförsäkringen. Du skrev: Vad ska jag leva av om jag blir utförsäkrad? Svar: Nu förstod jag inte riktigt. Ställ din fråga i korta meningar utan skiljetecken. Du skrev: Försörjning för utförsäkrad Svar: Nu förstod jag faktiskt inte alls. Försök att säga samma sak med andra ord, och kom ihåg att jag bara svarar på saker som har med Försäkringskassan att göra!

Sorg är ingen sjukdom

Jag tycker det är konstigt att inte just föräldrar som förlorat barn uppmärksammats mer. Om barnet dör vid förlossningen får mamman 30 dagar föräldrapeng - inklusive förlossningsdagen. Pappan tio. Dör barnet senare har man 10 dagars tillfällig föräldrapeng vardera och man har trettio dagar på sig att ta ut dem; praktiskt, då kan man spara en dag till begravningen! Hittills har nog ofta läkare lyckats formulera diagnoser för dessa föräldrar så de fått vara sjukskrivna ett tag, men bara jag personligen känner två mammor som inte fått vara hemma. Men "sorg är ingen sjukdom". Den ologiska försäkringskassan hänvisar i sådana fall till frånvaron av sjukdom, inte till arbetsförmåga. I många andra fall hänvisar de till den arbetsförmåga som finns trots sjukdom.

Regeringen och Fk tar död på folk

Antalet suicidhot som uttallas till Fk har ökat med 3000%. Regeringen införde ett program för suicidprevention för ett par år sen. . Det kan de hänvisa till när de får kritik. I praktiken har det varit en kampanj för större öppenhet om psykisk ohälsa (nån som märkt av den?) och nu pågår ett pilotprojekt där 5 miljoner används för att utbilda 1000 personer i att känna igen tecknen och förhindra. En verklig första hjälpen alltså, som inte gör någon friskare men för tilllfället hindrar själva dödsfallet. Som om alla resurser för den fysiska hälsan skulle satsa på enbart en handfull defibrillatorer.

Om skola och förskola i Vårgårda kommun

Moderaterna ber i fredagens AT om förslag och idéer när det gäller skolan.

Något som verkligen behövs, är assistenter till barn med särskilda behov. Naturligtvis i första hand för dessa barns skull, men även för deras lärares och kamraters skull. En del politiska partier talar om ”arbetsro” och då går mina tankar till en ensam lärare som ska försöka ”hålla ordning” och undervisa i en klass där ett eller flera barn hade behövt en alldeles egen vuxen. Varför har då inte dessa barn assistent?

Det har tagit mig rätt många år att förstå hur det hela hänger ihop. För att skolan ska kunna kräva en assistent till ett barn måste barnet ha diagnos. För diagnos krävs utredning och för utredning krävs båda föräldrarnas samtycke. Ofta befinner sig föräldrar i förnekelse; de tror helt enkelt inte att det är något ”fel” på deras barn. Då strandar det hela och barnet får inte mer extra hjälp än lite timmar hos specialpedagog samt klasslärarens omsorg och tålamod.

Ofta krävs också ett stort tålamod från klasskamraterna. Ett barn som inte förstår orsak och verkan i sitt samspel med andra hade kunnat vara hjälpt av en assistent som hade tid att vara med på rasterna och underlätta och förklara det sociala. Visst gör lärarna sitt bästa men de kan inte vara överallt. En del klasskamrater blir riktiga små ”privatpedagoger” på rasterna, men eftersom de faktiskt bara är barn de också tryter tålamodet emellanåt. På lektionerna dras de barn som inte har så lätt för att sitta still med i det oroliga barnets trummande, vaggande eller vad det nu är, och det hela blir en ond cirkel. Det är svårt att få arbetsro. Heroiska lärare kämpar och försöker igen och igen med sin övermäktiga uppgift. En assistent hade kunnat gå undan med ”sitt” barn då och då.

Detta är inget olösligt problem. Kommunen kan nämligen bevilja en assistent till klassen (eller förskolegruppen) där barnet med speciella behov (men utan diagnos) finns. Diagnos krävs bara för assistent till ett visst barn. Men nu är det så att kommunen har lättare att komma undan ansvaret om inte diagnos finns. En assistent till en klass är därför något som kommunen oftast inte beviljar. Därför har vi speciella barn som inte får den hjälp de behöver, klasskompisar som får mindre lärartid därför att oproportionerligt mycket lärartid läggs på det speciella barnet, och lärare som sliter ut sig.

Varför talas det inte om detta? Därför att inblandad personal har tystnadsplikt, kommunen sparar pengar på agerandet och de flesta andra vet inte om hur det ligger till. Mitt förslag är i alla fall: Assistent åt alla barn med behov av assistent. Resultaten skulle stiga brant uppåt och barn med speciella behov skulle bli bättre rustade för livet.