27 september 2016

Barnmorska - en mänsklig rättighet


När jag födde mitt första barn låg jag en halvtimma ensam med krystvärkar. ”Du kan ligga där och småkrysta lite” sa barnmorskan och gick ut. Under alla timmarna dittills hade barnmorskor kommit in och gjort snabba undersökningar och gått ut igen. Det enda som var riktigt tydligt för mig var att de inte hade tid med mig.

Jag skulle önska alla politiker och tjänstemän, som fattar beslut om tilldelning av medel till förlossningsvård, den skräcken; när kroppen gång på gång exploderade och ingen förklarade för mig vad som skedde och vad jag skulle göra i detta. Den djupa, långvariga depressionen efteråt, med inslag av posttraumatisk stress och psykos, kan jag inte önska någon människa. Men fatta detta: att lämna en födande kvinna utan kunnig personal, det är omänskligt.

Inga kommentarer: