Jag blir mest arg för att Sverige sjunkit så lågt, att människor behöver välgörenhet. Folkhem, solidaritet, välfärd borta. Välgörenhet, med tacksamhetsskuld för den fattiga och klibbig godhetskänsla hos välgöraren återstår. Ofrihet och beroende hos den fattiga och åsikter om hur hon ska leva (röker hon? köper alkohol?) från välgöraren.
Och så lite glad för att det ändå finns folk som bryr sig om andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar