Människovärde och pengavärde

I diskussionen om vi har råd med flyktingar kom en fråga upp på Fb; vem ska hoppa ur båten – du, ditt barn eller främlingen? Frågan är central i diskussionen om moral. Att någon frivilligt erbjuder sig att lämna båten; inbillar jag mig bara att det hade varit mycket mer sannolikt "förr"? Före den extremt individualistiska kapitalism vi lever i nu.

 

Det framkastades också att det är arrogant att hävda att medmänsklighet är möjligt utan pengar. Men när svenska turister stod utblottade efter tsunamin tog thailändarna emot dem i sina hem utan att fundera på om de hade "råd". Men min thailandsfödda vänninas mamma får inte visum hit för att besöka sina barnbarn eftersom hon teoretiskt skulle kunna hoppa av och anhöriginvandra. Det kallar jag arrogans.

 

Sedan vet vi att pengarna finns, de har slarvats bort på skattesänkningar till dem som ändå har det bra eller gömts i skatteparadis. Vi kan dessutom inte i längden hävda vår gyllene burs galler mot resten av världen även om vi skulle vilja. Ju större flyktingströmmarna blir, desto större resurser måste vi lägga på att hävda dessa gränser. Vi, Sverige och EU, är ett gated community och anledningen att folk vill in är att vi har så mycket. Alla har åtminstone sen sjuttiotalet förstått att det är orättvist att delar av världen svälter. Vi har haft massor av tid på oss att göra något åt det men lever istället i en vansinnig konsumism. Vi äter i Sverige dubbelt så mycket kött per person som för 25 år sen! - för att bara ta ett exempel. Precis som arbetarna i Sverige tröttnade för hundra år sen, tröttnar den fattiga delen av världen. Och de är många fler.

 

När vi slutar att betrakta flyktingen "som en människa som vi" är vi på ett sluttande plan. Försvara människovärdet.