14 mars 2020

Sjukvårdsuppropet sthlm

Alla vittnesmål

190. På min enhet höll vi länge en skör kroniskt sjuk patient ”under armarna” . Som ett led i renodlingen av akutsjukhusens uppdrag fick vi inte längre fortsätta med det, trots att vi bedömde att hen behövde hjälpen och att hen var för sjuk för vårdvalsenheterna . Ett halvår senare dog hen (pga det tillstånd vi tidigare hjälpt hen med), knappt 50 år gammal. Jag är såå ledsen för det. /Läkare, specialistmottagning

255. Min upplevelse är att det utförs fler undersökningar från akuten då alla patienter som ska läggas in behöver en tydlig diagnos. Inläggning för observation, smärtlindring och omvårdnad är betydligt svårare att få till. /Läkare, akuten

306. Jag upptäckte havandeskapsförgiftning hos förstföderska som närmade sig slutet av graviditeten. Ultraljud visade dessutom tydliga tecken på att barnet inte mådde helt bra (tillväxthämning, påverkade blodflöden). Bedömde att hon behövde läggas in och förlösas med kejsarsnitt dagen efter. Pga brist på vårdplatser på neonatalvården (där för tidigt födda barn vårdas) fick patienten flyttas till annat sjukhus. Där bedömde man att man kunde vänta ett dygn till med snittet men då var det fullt på neo även där och patienten fick flytta till ett tredje sjukhus. Där bedömde man att man kunde vänta en dag till men...då var det fullt på neo och hon flyttades till ett fjärde sjukhus där hon tillslut födde ett tillväxthämmat lätt prematurt barn med kejsarsnitt. Vid varje flytt blir det att man ”börjar om” och vill göra sin ”egen” bedömning och man riskerar missa subtila men viktiga tecken till försämring av havandeskapsförgiftning. För att inte tala om oron hos de blivande föräldrarna som blir flyttade 4(!) gånger, toppen hos en patient med högt blodtryck där vi vet att det är viktigt med lugn och ro... /Läkare, vårdavdelning

306. Jag upptäckte havandeskapsförgiftning hos förstföderska som närmade sig slutet av graviditeten. Ultraljud visade dessutom tydliga tecken på att barnet inte mådde helt bra (tillväxthämning, påverkade blodflöden). Bedömde att hon behövde läggas in och förlösas med kejsarsnitt dagen efter. Pga brist på vårdplatser på neonatalvården (där för tidigt födda barn vårdas) fick patienten flyttas till annat sjukhus. Där bedömde man att man kunde vänta ett dygn till med snittet men då var det fullt på neo även där och patienten fick flytta till ett tredje sjukhus. Där bedömde man att man kunde vänta en dag till men...då var det fullt på neo och hon flyttades till ett fjärde sjukhus där hon tillslut födde ett tillväxthämmat lätt prematurt barn med kejsarsnitt. Vid varje flytt blir det att man ”börjar om” och vill göra sin ”egen” bedömning och man riskerar missa subtila men viktiga tecken till försämring av havandeskapsförgiftning. För att inte tala om oron hos de blivande föräldrarna som blir flyttade 4(!) gånger, toppen hos en patient med högt blodtryck där vi vet att det är viktigt med lugn och ro... /Läkare, vårdavdelning

Inga kommentarer: